Lektion 12
Trendlinjer
Beskrivning:
Per definition försöker ”trendföljare” inte förutsäga marknaden. De följer bara en trend som redan har utvecklats. För att följa trenden förlitar de sig på någon form av mekaniskt system. Oftast är det just trendlinjer som används.
En trendlinje är en linje som dras utifrån kurshöjder eller kursbotten i samma riktning som den rådande trenden.
Vid en uppåtgående trend ska trendlinjen beröra minst tre bottenpunkter.
Vid en nedåtgående trend ska trendlinjen beröra minst tre toppar.
Signaler:
UBO, Upside Break Out(en positiv trendlinjesignal)
De tre högsta kurserna ska nås och därefter ska ett genombrott ske.
DBO, Down Break Out(en negativ trendlinjesignal)
Tre lägsta noteringar ska nås och om linjen underskrids är DBO ett faktum.
Trendlinjer med en lutning på mer än 45 grader tyder oftast på att linjen inte är korrekt ritad. Det är viktigt att rita en trendlinje på rätt sätt, annars kan det leda till felaktiga signaler.
Den tekniska analysen används för att identifiera trender och trendbrott på marknaden. Trenderna ger oss signaler om att ”behålla” och ”inte gå in”, medan trendbrotten ger oss köp- och säljsignaler.
Det finns tre olika typer av trender: uppåtgående, nedåtgående och neutrala trender.
På en stigande marknad ritar man trendlinjen genom att förbinda bottenpunkterna i diagrammet, det vill säga de punkter där kursen har vänt uppåt igen.
Och på en nedåtgående marknad ritar man trenden genom att förbinda de högsta kurserna från vilka kursen har vänt och börjat sjunka igen. Anledningen till att man drar uppåtgående trender genom just bottenpunkter och nedåtgående trender genom toppar är att erfarenheten visar att man då får de bästa signalerna.
Ju fler punkter som ligger längs en trendlinje, desto mer betydelsefull anses den vara.
En trendlinje anses vara bekräftad när tre punkter ligger på den.
Om en trendlinje har dragits genom två punkter och en tredje punkt ligger mindre än 3 % från trenden , ska trendlinjen justeras så att den går genom den första och den tredje punkten. Man brukar även använda 3 % som marginal för en trend, det vill säga att kursen kan avvika maximalt 3 % från trendlinjen utan att ett trendbrott har indikerats. Man kan även använda sig av andra begränsningar för att inte ta med för små detaljer i den tekniska analysen. I det här fallet kan man begränsa definitionen av en topp och en botten till att det ska skilja minst 5 tidsenheter mellan en topp och en botten.
Och vidare att det ska skilja minst 5 procentenheter mellan två på varandra följande toppar och bottnar för att de ska betraktas som en topp och en botten.
Trendernas tekniska styrka kan även avläsas genom omsättningen; omsättningen bör öka vid en uppgång och avta vid en nedgång. En kraftig ökning av omsättningen under en uppgångsfas kan dessutom tyda på att den snart kan vara över, det vill säga att ett trendbrott är att vänta. Även trendens lutning kan ge en indikation på dess styrka. En brant trend bryts tillfälligt lätt, medan en plan trend ger säkrare signaler.
Historiska data visar även att både uppåtgående och nedåtgående trender inte sällan följs av en neutral trend. Dessa kallas i dessa fall för distributionsfas när den följer en uppåtgående trend respektive ackumulationsfas när den följer en nedåtgående trend. Dessa uppstår när aktierna byter ägare från starka till svaga aktörer eller tvärtom, och kan ses som små andrum för aktörerna på marknaden.
Trenderna kan delas in i två kategorier beroende på under vilken tidsperiod de bildas;
- Primära trender som varar i ett år eller längre, och
- Sekundära trender som varar mellan tre veckor och tre månader.
Detta är två begrepp som man ofta stöter på inom den tekniska analysen och som det därför kan vara bra att känna till.
Tolkning:
I en uppåtgående trend ritar man en trendlinje som förbinder topparna (motståndslinje). Eller en stödlinje i en nedåtgående trend, som följaktligen förbinder bottnarna. Då kan man få formationer som är vanligt förekommande och som kan tyda på ett trendbrott.
Om dessa två linjer dras parallellt bildas en trendkanal.
Om kursen, i en uppåtgående trend, inte orkar nå upp till motståndslinjen är detta ett tecken på att trenden har försvagats och att ett trendbrott kan förväntas. Detsamma gäller i en nedåtgående trend om kursen vänder uppåt innan den nått ned till motståndslinjen. Det är ett tidigt tecken på att kursen vid nästa uppgång kan bryta igenom returlinjen. Detta ger dock endast en föraning om trendbrotten.
Om uppgången inom en trendkanal är regelbunden har ett genombrott större betydelse än om en starkt fluktuerande aktie då och då noteras på fel sida om en trendlinje.
Som aktiehandlare gäller det alltså att gå in på marknaden när den befinner sig i en uppgångsfas, eller är på väg dit, och att gå ur marknaden när den är på väg nedåt.
Det handlar alltså om att upptäcka de signaler som indikerar trendförändringar. Dessa uppstår när kursrörelsen har tappat fart och köpare och säljare ligger i bakgrunden och väntar på att utbudet eller efterfrågan ska förändras. Därmed kan små förändringar orsaka stora reaktioner.
Det kan också nämnas att signalerna inte är tillförlitliga, även om de ser bra ut på papperet. En ungefärlig siffra på antalet falska signaler kan uppskattas till 15–20 %, och det förutsätter ju också att man är duktig på teknisk analys.
Greger
